Varje sommar upprepas samma sak på vägen mellan Stockholm och Norrtälje. Två körfält blir ett. Trafiken tätnar. Någon fortsätter lugnt i vänsterfilen ända fram till avsmalningen, precis som vägen är byggd för att användas. Någon annan tycker att personen "tränger sig" och bestämmer sig för att inte släppa in bilen.

Det som händer sedan är egentligen mer intressant än själva filbytet.

Trafikförordningen handlar inte bara om väjningsplikt, hastigheter och vägmarkeringar. Den bygger också på något större: omsorg, varsamhet och hänsyn till andra trafikanter.

Dragkedjeprincipen bygger på samma tanke. Den som använder båda körfälten fram till där vägen smalnar av gör inte nödvändigtvis fel. Tvärtom är det ofta så vägen är tänkt att fungera. Men den fungerar bara om vi samarbetar.

Vi talar ofta om investeringar i vägar och infrastruktur. Det behövs. Men ibland kostar den mest effektiva förbättringen ingenting alls.

Den börjar med att någon lättar lite på gasen och säger:

"Varsågod – kör in framför mig."

Det tar kanske två sekunder.

Men det kan bryta en hel kedja av irritation.

Fundersam