Säkert inget allvarligt. Några klipp på fotbollsspelare eller roliga kattvideos.

Men det kommer rapport på rapport om hur gäng rekryterar barn via sociala medier och hur klasschattar går överstyr. Det väcker oro och rädsla hos många föräldrar till barn i den åldern.

När barnen är små handlar oron ofta om sådant som går att se och påverka: sömn, mat, förskola och säkerhet. När barnen blir äldre flyttar en del av deras liv ut från föräldrarnas synfält. Vänner, sociala medier och digitala miljöer blir allt viktigare, samtidigt som möjligheten för föräldrar att ha full insyn minskar.

En tonåring fattar fler egna beslut än till exempel en sjuåring och tillbringar allt mer tid utanför familjen. Min forskning visar att den förändringen också påverkar föräldrarna och deras syn på sitt föräldraskap. När barnens självständighet ökar kan känslan av kontroll hos föräldrar minska, trots att förälderns betydelse för barnet fortfarande är stor.

Föräldrars känsla av kontroll benämns i forskningen som tilltro till föräldraförmågan. Enkelt uttryckt handlar det om i vilken utsträckning de tror att de kan påverka sina barn på ett positivt sätt. Det är ett intressant begrepp eftersom den hänger samman med hur föräldrar hanterar utmaningar i vardagen.

Föräldrar som tror på sin förmåga tenderar att agera på ett sätt som har positiva konsekvenser för barnet, exempelvis med mer värme, involvering och struktur. De är också mindre stressade och mår generellt bättre än föräldrar som känner lägre tilltro till sin förmåga.

I två studier har vi undersökt hur föräldrars tilltro till sin förmåga förändras över tid. I den första studien undersökte vi hur föräldrar under senare delen av 1990-talet rapporterade om sin tilltro och jämförde det med en annan grupp av föräldrar som svarade på samma enkätfrågor 2014.

I studien var det flest mammor med ungefär samma ekonomiska förutsättningar och utbildning. Eftersom grupperna liknar varandra så är det möjligt att jämföra dem och uttala sig om förändringar i föräldrars tilltro på en samhällsnivå.

Resultaten visade att föräldrar 2014 hade en lägre tilltro till sin förmåga att påverka sina barn än vad föräldrar 1999 hade. Det här pekar på att det kan vara något med vår generations föräldrar som gör att vi är mer osäkra på vår förmåga att påverka.

En möjlig förklaring är att dagens föräldrar, till skillnad från tidigare generationer, ständigt får ta del av berättelser om sådant som kan gå fel via nyheter och sociala medier. Det kan påverka hur vi ser på vår egen möjlighet att skydda och vägleda våra barn.

Det här är i linje med en annan studie som visade att tilltro är relativt stabilt hos föräldrar till yngre barn, men att tilltron börjar minska när barnet kommer in i skolåldern. Det är kanske inte så förvånande och kan kanske ses som något naturligt. Som sagt, ju äldre barnet blir ju mindre tid spenderar föräldrar i barnets direkta närhet.

Men eftersom föräldrars tilltro är så pass viktigt för deras agerande så är det viktigt att förstå hur det förändras över tid och varför. I vår forskning har vi visat att de föräldrar som minskar mest i tilltro över tid är de som har en sämre kommunikation med sina barn.

Forskning visar också att föräldrar med hög tilltro oftare:

• Visar värme och är mer involverade i barnets liv

• Sätter tydliga gränser och skapar struktur för barnet

• Hanterar motgångar bättre och ger inte upp

• Upplever mindre stress i föräldrarollen

Tilltro till föräldraförmågan är inte samma sak som att vara en ”perfekt” förälder. Det handlar snarare om att känna att man gör sitt bästa och att vara öppen för förändring och förbättring.

Tillbaka till pojkarna runt mobilen. Det är viktigt att påminna sig själv som förälder att man har en viktig roll i barns liv och utveckling även när de växer upp. Men det ser lite annorlunda ut än när barnet är yngre.

Jag kan inte hindra min son att titta på det som visades på mobilen. Men jag kan ställa nyfikna frågor och ta chansen att lyssna aktivt när han öppnar upp sig. För är det något vi ska jobba på är det att skapa möjligheter för barn att berätta saker som de är med om.

Det gör att vi får en insyn i barns liv och det har positiva konsekvenser för både föräldrar och barn!