Men valbudgeten har också två problem: den gör det billigare att köra på som förut när resurser har blivit knappare, och den bygger på tillfälliga stöd som är svåra att tajma rätt.

Valårsprofilen framträder redan i budgetens tidsplan. Flera plånboksåtgärder är tillfälliga och ligger nära valet eller gäller över valdagen den 13 september. Det gäller matmomsen, drivmedelsskatten, elstödet och kollektivtrafikstödet.

Andra reformer, som sänkt skatt på arbete, pension och sparande, lägre förskoleavgifter och billigare tandvård för äldre, är inte tidsbegränsade på samma sätt. Men de träder i kraft eller får genomslag under valåret 2026 och bidrar därmed till samma breda valårsprofil.

Tidsplanen är nästan lika intressant som innehållet. Matmomsen sänktes från 12 till 6 procent i april, men bara fram till slutet av 2027. Elstödet börjar betalas ut i juni. Skatten på bensin och diesel sänks från maj till september, med ytterligare en sänkning från juli till november. Stödet till halverade månadskort gäller från juli och året ut.

Det handlar inte bara om stöd till hushållen, utan om stöd som ska synas under valrörelsen.

Var och en av åtgärderna kan motiveras av dyr mat, höga elpriser, dyra transporter och lågkonjunktur. Men regeringen har inte bara valt vilka grupper och aktiviteter som ska få stöd. Den har också valt när stöden ska infalla.

Nationalekonomer känner igen mönstret som den politiska budgetcykeln. Regeringar tar gärna tuffa beslut tidigt under mandatperioden, för att sedan sänka skatterna och höja utgifterna när nästa val närmar sig. Först kommer ansvarstagandet, sedan utdelningen.

Även inför riksdagsvalet 2022 sänktes skatten på bensin och diesel tillfälligt från maj till september, över valdagen. I år är konstruktionen bredare. Drivmedelsskatten kombineras med matmoms, elstöd, kollektivtrafikstöd och andra plånboksreformer.

Den politiska budgetcykeln bygger på två idéer om väljarna. Den första är kortsiktigheten. Väljare har begränsat med tid, information och tålamod för politik. Då blir nuläget viktigt. Hur dyr är matkassen? Vad kostar det att fylla tanken? Kom elstödet in på kontot?

Den andra idén är att väljare röstar med plånboken. Plånboksröstning är inte smickrande, men den är inte heller svår att förstå. Den som får lägre skatt eller billigare bensin har fått något konkret. Det påverkar hur man bedömer politiken.

Jag har själv studerat ett tydligt svenskt exempel: maxtaxan i förskolan. Inför valet 1998 utlovade Socialdemokraterna kraftigt sänkta avgifter i förskolan. Löftet uppskattades av småbarnsföräldrar, vars röster bidrog till att partiet behöll regeringsmakten. Det var en politiskt effektiv reform. En relativt stor väljargrupp fick mer i plånboken på ett sätt som var enkelt att förstå och koppla till regeringens politik.

Liknande slutsatser finns i nyare svenska studier. När forskare har kopplat ihop valundersökningar med registeruppgifter om faktiska inkomster framträder plånbokens betydelse tydligt. Väljare säger gärna att de röstar för samhällsekonomin, rättvisan eller framtiden. Det gör de säkert också. Men den egna plånboken följer också med in i vallokalen.

Här kan den politiska journalistiken bli bättre. Väljares svar i opinionsmätningar behandlas ofta som färdiga förklaringar. Men människor beskriver inte alltid sina motiv uppriktigt.

Höginkomsttagaren säger kanske att lägre skatt är bra för Sverige. Småbarnsföräldern säger kanske att lägre förskoleavgift är mer rättvist.

Det finns två problem med regeringens stimulanser. Det första är ekonomiskt. När staten kompenserar för högre priser sätts marknadsekonomins signaler ur spel. Ett högre pris är normalt ett tecken på ökad knapphet. Då bör vi använda den prissatta resursen mer sparsamt. Samhällsekonomin fungerar sämre när regeringen motverkar prishöjningar.

Det andra problemet är praktiskt. Det är svårt att finjustera hushållens ekonomi med tillfälliga stöd. Beslut om skatter och bidrag är långsamma och beroende av politiska kompromisser. Politikerna riskerar att lösa gårdagens problem med pengar som betalas ut i dag.

Sänkt skatt eller höjda utgifter är förstås inte fel i sig. För hushåll som pressats av mat-, el- och transportkostnader är lättnaderna påtagliga. Men det är svårt att tro att regeringen lyckas pricka in exakt de månader då stimulanserna gör störst nytta. Att månaderna råkar ligga precis före ett val gör inte tvivlet mindre.

Det är i detta perspektiv som valbudgeten bör bedömas. Inte som en samling fristående lättnader, utan som en politisk helhet med en noggrant vald tidsplan. Det är inte konstigt om väljare uppskattar lägre kostnader före valdagen.

Men de bör också fråga vad som händer när valaffischerna plockas ned, de tillfälliga stöden löper ut och kalendern visar 2027. Då är det samma ekonomiska verklighet som väntar, men utan valårets extra omtanke.