Vår lokala klimathotsförnekare, Leif Kullberg, uttrycker sin oro över att andras oro för framtiden är på väg att bli en folksjukdom. (Obs att jag skriver klimathotsförnekare, han förnekar ju inte att klimatet förändras men ser det inte som något större hot.)

Nu angriper han signaturen Bekymrad farförälder, som den 21 augusti med en lång och faktafylld insändare funderar över barnbarnens framtid. (”Hur vågar ni riskera våra barnbarns framtid?”)

Leif Kullberg reducerar i sitt inlägg de faror som forskningen varnat för i decennier till ”click baits” och anklagar medias bevakning av klimatkrisen för ungdomars oro och vuxnas psykiska problem. Vi ska tydligen strunta i verkligheten? Muttra ”humbug” och stänga av radio och tv så snart klimatet nämns? Ignorera de risker som finns och som kan begränsas med en vettig klimatpolitik?

Leif Kullberg lugnar oss alla oroliga med det klassiska argumentet att klimatet ”miljardtals år före människans entré drastiskt förändrats gång på gång”. Det är ett exempel på en sanning, som i dagens situation är totalt ointressant.

Att världsdelar flyttat runt, meteorer slagit ner, istider kommit och gått och att vi haft fem stora massutrotningar av livet på jorden påverkar inte oss som moderna människor. Vi lever i ett klimat som varit stabilt sedan senaste istiden, och tack vare det har vi kunnat odla vår mat och bygga samhällen och civilisationer i 10 000–12 000 år. Det är den stabiliteten vi ödelägger nu. Läs om Holocen!

Sedan tar sig herr Kullberg an översvämningar och skogsbränder med samma blandning av sanningar och bortförklaringar.

Översvämningarna förminskar han till en effekt av ”utbyggd infrastruktur /.../ som ändrar vattenflödens tidigare naturliga vägar”. Enligt honom beror de inte på ökad nederbörd. Vad han bortser ifrån är att det är kombinationen av mer nederbörd och ”tämjda” floder som är orsaken.

Skogsbränderna behandlar han på samma sätt. De beror enligt honom delvis på förändrat skogsbruk vilket är sant. Jämnåriga monokulturer av tall är ett utmärkt bränsle när elden inte hejdas av gamla mer motståndskraftiga träd och inblandade lövträd.

Men att växtligheten startade tidigt i år på grund av att våren kommer tidigare som en följd av den globala uppvärmningen och sedan utsattes för långvarig torka av samma orsak nämner han inte, och att torra växter lättare tar eld och att bränder blir mer svårsläcka förbigår han också. Dessutom har han tydligen inte förstått vad en ökning på över 1,5 graders global medeltemperatur innebär.

Att ”gemene man är intill döden trött på alla dessa medias rapporteringar” får stå för herr Kullberg, liksom att FN, WHO och IPCC skulle vara klimataktivistiska organisationer.

Enligt en undersökning från Nature är 89 procent av jordens befolkning oroade av klimatet, så han hör uppenbarligen till resterande 11 procent.

Och hans fromma förhoppning att marknadsmässigt ekonomiska krafter ska ta hand om den ”gröna omställningen” förefaller väl optimistiskt, med tanke på att de till stor del försatt oss i den här situationen.

I samma tidning hävdar Leif Kullberg även i ett långt inlägg att ”Hypen för Grön vätgas är döende”. Där avfärdar han inte bara grön vätgas utan i samma mening ”havsbaserad vindkraft, syntetisk balanskraft och enorma batteriparker”.

Han kommer med andra ord ut som skeptisk till mycket av den pågående forskningen för att minska och helst eliminera fossila bränslen.

Nu kan jag inte låta bli att undra: med vad, utom naturligtvis kärnkraft, anser herr Kullberg att vi ska ersätta fossila bränslen.

Lisbeth Garde