En utskrift från Dagens Nyheter, 2025-02-20 21:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/akut-och-drabbande-narvarokansla-i-no-other-land/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

Oscarsnominerade ”No other land”, skapad av ett palestinsk-israeliskt filmkollektiv med Basel Adra och Yuval Abraham i spetsen, placerar oss mitt i den evighetslånga konflikten mellan judar och araber. Närmare bestämt i Masafer Yatta, ett område på Västbanken där Basel och hans familj levt i generationer.

Det har pågått rättsliga konflikter i området i många år, mellan staten Israel och palestinier i byarna. Året 2019 knäpper aktivisten Basel i gång sin kamera. Snart dyker den judiska journalisten Yuval upp vid hans sida.

Närvarokänslan är akut och drabbande. Bulldozrarna brölar, människor skriker och soldaterna ryter order, som få lyder. När husen rasar skyndar sig folket att rädda sina prylar, flyttar in dem – och sig själva – i förfädernas grottor.

Det är en bedrövande bild av psykologisk krigföring, till för att knäcka livsvilja och kampmoral men byborna stretar vidare. Masafer Yatta är Rocky Balboa som hänger på repen men vägrar ge upp.

När schaktmaskinerna lämnar för natten bygger byborna upp sina hus igen, eller åtminstone provisoriska sådana – med en djupt imponerande frenesi och en ickevålds-aktivism som skulle göra Gandhi stolt.

I militärens bakvatten kommer de judiska bosättarna, som tillåts bygga sina bostadsområden bara några hundra meter från byn (något militärt övningsområde var det trots allt inte tal om), som kastar sten och skjuter mot de obeväpnade byborna.

Det handlar mycket om bildens kraft. Basel sprider sitt vittnesmål på sociala medier, Yuval skriver artiklar men i längden spelar det ingen roll. Få bryr sig och etern är proppfull av åsikter och fejkade nyheter – och fotografiet har ju sedan länge tappat sin funktion som sanningsvittne. Ändå återupprättas dess status ibland, i filmer som denna.

Filmskaparna bakom ”No other land” fick kritik på filmfestivalen i Berlin för att vara antisemitiska, vilket är svårt att se i filmen, däremot är det utan tvekan en ensidig berättelse, nyanser är sällsynta i krig. Men om man skulle drista sig till att lyfta ut bataljen i ”No other land” ur den överordnade konflikten, ter den sig (så som den skildras här) ändå ganska rak. Det är försvarslösa bybor mot den israeliska övermakten. David mot Goliat

Striden om Masafer Yatta utgör så klart bara en fraktion av det krig som pågått i eoner, och som tog ytterligare ett steg ner i helvetets kretsar när Hamas 2023 utförde sin vidriga attack och när Netanyahu började sitt besinningslösa bombande av Gaza.

”No other land” ger likväl något slags… hopp – skulle jag vilja skriva, men det låter banalt och världsfrånvänt. Men samtalen som förs mellan judar och araber här, och så klart den broderliga relationen mellan filmmakarna, bildar i alla fall en liten droppe förnuft i det stormande hav av hat som slukat hela regionen.

Se mer: Tre andra sevärda filmer på temat: ”Munich” (2005), ”Waltz with Bashir” (2008), ”Israel Palestina på svensk tv 1958-1989” (2024).

Läs fler film- och tv-recensioner i DN och andra texter av Fredrik Sahlin