Som facklig förtroendevald och ordförande för Kommunal i Region Jämtland Härjedalen känner jag en stor oro över hur regionen väljer att hantera avvecklingen av glesbygdstillägget inom ambulansverksamheten.

Under lång tid har medarbetare inom ambulansen som arbetar i glesbygd fått ett glesbygdstillägg på 3 000 kronor i månaden. På de orter där det varit särskilt svårt att rekrytera och behålla personal har ytterligare 5 000 kronor betalats ut. Dessa tillägg har inte varit någon bonus eller belöning – de har varit ett nödvändigt verktyg för att klara kompetensförsörjningen i en region där avstånden är långa och rekryteringsutmaningarna stora.

Arbetsgivaren menar att ambulanssjukvårdarna redan ligger bra till lönemässigt jämfört med medianlönen för yrkesgruppen. Men det resonemanget bortser från en viktig verklighet. En stor anledning till att ambulanssjukvårdarna ligger på den nivån är just de tillägg som nu tas bort.

Man kan inte först använda ekonomiska tillägg för att rekrytera och behålla personal i glesbygden och sedan hänvisa till de högre lönerna som argument för att inte kompensera dem när tilläggen försvinner. Det blir ett cirkelresonemang som riskerar att slå hårt mot en yrkesgrupp som redan idag är avgörande för ambulansverksamheten.

För mig handlar det här om mer än pengar. Det handlar om rättvisa, respekt och värdering av medarbetarnas arbete.

I ambulansen arbetar vi tillsammans. När larmet går är det inte yrkestiteln som avgör om verksamheten fungerar eller inte – det är teamarbetet. Ambulanssjukvårdare och ambulanssjuksköterskor arbetar sida vid sida under samma förutsättningar, möter samma patienter och tar sig an samma geografiska utmaningar. De arbetar på samma stationer, ofta på orter där regionen under många år haft svårt att rekrytera personal.

Därför skickar regionen fel signal när den ena gruppen får behålla dubbelt så mycket som den andra av det tillägg som funnits för att hantera just dessa utmaningar.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Jag är också orolig för vilka konsekvenser beslutet kommer att få framöver. Om lönen försämras för ambulanssjukvårdare riskerar vi att återigen hamna i en situation där det blir svårt att rekrytera och behålla personal på de mindre orterna. Det var trots allt därför tilläggen infördes från början.

Vi vet att en fungerande ambulanssjukvård är livsviktig för invånarna i Jämtland Härjedalen. Vi vet också att den är beroende av engagerade och erfarna medarbetare som väljer att stanna kvar. Då måste arbetsgivaren fatta beslut som stärker verksamheten, inte beslut som skapar missnöje och en känsla av orättvis behandling.

Som ordförande för Kommunal i Region Jämtland Härjedalen kommer jag att fortsätta driva frågan om en rättvis behandling av våra medlemmar. Vi motsätter oss inte att ambulanssjuksköterskor ska ha en god löneutveckling. Men vi anser att ambulanssjukvårdarnas insatser måste värderas på samma respektfulla sätt.

Regionen behöver tänka om. Om målet är att vara en attraktiv arbetsgivare i hela länet kan man inte samtidigt försämra villkoren för de medarbetare som varje dag ser till att ambulansen kommer när människor behöver hjälp som mest.

Helena Palm, ordförande Kommunal Region Jämtland Härjedalen och facklig förtroendevald inom Region Jämtland Härjedalen