Bilden av att kommunen står handfallen stämmer inte heller. I svaret på interpellationen SD ställde i kommunfullmäktige framgår att Östersund redan arbetar brett med PFAS genom källspårning uppströms, forskning tillsammans med Mittuniversitetet vid Göviken, att våtmarksrening övervägs vid Gräfsåsen och att målet är att avskilt PFAS ska destrueras permanent. Det är inte att glömma miljön, utan det handlar om att arbeta praktiskt med ett svårt problem.

Lokalt här i Östersund har vi i Miljöpartiet länge varit den pådrivande kraften för en giftfri vardag, bland annat genom att kräva och driva på för giftfria miljöer gällande fluorvalla i våra skidspår.

Den studie som SD hänvisar till om våtmarksväxter är intressant, men gjord med växter i en liter utspätt vatten i växthus. Att skala upp det till hela Storsjön görs inte i en handvändning. Som förvaltningen och Naturvårdsverket påpekar späder stora sjöar ut föroreningar. Biologiska metoder måste därför kombineras med avancerad teknik för att klara stora flöden.

Därför är den viktigaste frågan hur PFAS stoppas vid källan. Ett PFAS-ämne i taget räcker inte, när ett ämne förbjuds ersätts det ofta av ett annat snarlikt. Därför behövs ett brett EU-förbud mot hela PFAS-gruppen, bättre kontroll av importerade varor och en tydlig princip, förorenaren ska betala. Inte hushållen i Östersund via VA-taxan.

Sverigedemokraternas problem är inte att de ibland lyfter verkliga miljöproblem. Problemet är att deras politik inte håller ihop. Lokalt vill de framstå som PFAS-kämpar. I riksdagen har de samtidigt motionerat om att avskaffa eller ompröva kemikalieskatten, förenkla kemikalieansökningar och dämpa kostnaderna för företag. På EU-nivå visar Naturskyddsföreningens granskning av förra mandatperioden att SD:s parlamentariker hade lägst miljöbetyg av de svenska partierna och bara röstade bra för miljön i en liten del av de granskade omröstningarna.

Det säger allt om prioriteringen. När miljöskydd kostar pengar blir SD snabbt mer bekymrade över företagens bördor än över de långsiktiga kostnaderna för förgiftat vatten, förorenad fisk och den sanering som kommuninvånarna riskerar att få betala.

PFAS är ett kvitto på vad som händer när politiken är för svag, tillsynen kommer för sent och industrins bekvämlighet får gå före människors hälsa och naturens gränser. Då håller det inte att först angripa klimatpolitiken, motsätta sig starkare miljöregler och sedan kalla sig miljöparti när notan hamnar i Storsjön.

Miljöpartiets besked är tydligt, Östersund ska fortsätta spåra källor, testa fungerande rening och se till att avskilt PFAS destrueras. Sverige och EU måste stoppa PFAS vid källan. Och de som orsakat föroreningarna ska bära kostnaden. Det är seriös miljöpolitik. Inte selektiv upprördhet för att plocka billiga politiska poänger.

Thomas Dahlberg

Gruppledare för Miljöpartiet i Östersund