Det sägs att politik handlar om att lösa samhällsproblem. Den som följer den politiska debatten kan dock lätt få en annan uppfattning. I dag verkar många heltidspolitiker se sin främsta uppgift som att misstänkliggöra sina motståndare, försvara den egna makten och säkra nästa mandatperiod.

Under tiden fortsätter vårdköerna att växa, företagen dignar under regelkrångel, tryggheten minskar. Men den politiska adeln har viktigare saker för sig för den måste vinna nästa ordkrig på sociala medier.

Det är nästan komiskt.

I stället för att fråga invånarna vad som behöver förbättras duckar man för de frågor som faktiskt påverkar människors vardag. I stället lägger yrkespolitiker dyrbar arbetstid som är finansierad av hårt arbetande skattebetalare på att misstänkliggöra och misskreditera sina meningsmotståndare.

Politiken har blivit ett självspelande piano där samma personer år efter år försörjs av skattebetalarna för att administrera ett system som allt färre medborgare känner igen sig i. Och den som vågar synliggöra bristerna eller ifrågasätta systemet ska till varje pris motarbetas. Tänk om fler medborgare skulle få upp ögonen för hur det faktiskt fungerar.

Och notan? Den skickas förstås till vanligt folk.

Det är löntagaren som går till jobbet varje morgon, företagaren som tar riskerna och pensionären som arbetat ett helt liv som finansierar kalaset. Men när bordsplaceringen görs är de inte gäster utan de förväntas nöja sig med att vara serveringspersonalen.

Samtidigt har den politiska klassen blivit expert på att försvara sina egna privilegier. Arvoden höjs, politiska tjänster bevaras och partiorganisationerna växer. Det tycks inte finnas någon gräns för viljan att besluta om mer pengar till sig själv eller de egna partierna. Pengar som skulle kunna stärka vården, skolan eller omsorgen hamnar i stället hos yrkespolitiker och i partikassorna.

När skattepengarna inte räcker är lösningen nästan alltid densamma: höjda skatter eller nedskärningar i kärnverksamheten. Färre medarbetare ska göra mer, men vi hör sällan talas om färre politiker, mindre administration eller en effektivare politisk organisation. Den möjligheten tycks aldrig finnas på bordet.

Medborgerlig Samling vill vända på perspektivet.

Politikens viktigaste fråga borde vara den enklaste: Vad gör ditt liv svårare och hur kan vi göra det enklare? Inte hur många kommunikatörer som behöver anställas. Inte hur nästa omorganisation ska se ut. Och definitivt inte hur nästa smutskastningskampanj mot politiska motståndare ska utformas.

Politiker är inte samhällets huvudpersoner. De är medborgarnas anställda. De förvaltar våra skattemedel och ska leverera resultat och inte ursäkter. Att den insikten tycks saknas hos alltför många heltidspolitiker är kanske det största problemet av alla.

Den dag fler politiker inser att deras uppdrag är att skapa ett bättre samhälle, inte en trygg karriär för sig själva, kommer mycket att förändras.

Fram till dess får vi fortsätta se samma föreställning: en politisk elit som slåss om platserna vid köttgrytorna medan medborgarna betalar notan och förväntas applådera.

Det duger inte längre.

Medborgarna har ingen röst i politiken men får stå för hela notan, ändra på det i valet i september.

Håkan Malmström

Toppkandidat för Medborgerlig Samling i Region Västmanland och Västerås kommun

Jan Röman

Ordförande, Medborgerlig Samling Västmanland

Allan Lindberg

Vice ordförande, Medborgerlig Samling Västmanland