Replik på Dan Larssons debattartikel SD:s valmanifest för Norrtälje: försäljning av ett luftslott?

Dan Larsson ställer i en insändare frågor om Sverigedemokraternas valmanifest och, kort sammanfattat, hur våra förslag ska finansieras. Det tycker jag är bra. Ju fler som läser och diskuterar partiernas valmanifest, desto bättre blir den demokratiska debatten. Jag tror dock att vi delvis talar om två olika dokument, ett valmanifest och en kommunbudget. De hänger nära ihop, men fyller olika funktioner.

Ett valmanifest, som vi ser det, är till för att beskriva den politiska riktningen och de prioriteringar ett parti vill genomföra under en mandatperiod. Där ska väljarna kunna se skillnaderna mellan partierna. Ska kommunen lära av utvecklingen i andra kommuner och agera innan problemen blivit våra egna, eller fortsätta tro att samma politik kommer att ge ett annat resultat här? Ska vi bygga fler villor och parhus för barnfamiljer eller fortsätta förtäta stadskärnan? Ska resurserna gå till trygghet, skola och omsorg eller till fler administrativa funktioner och projekt? Det är sådana vägval vårt valmanifest handlar om.

Sedan har vi kommunbudgeten, som antas en gång om året inför nästkommande år. Där redovisas finansiering, prioriteringar och de ekonomiska konsekvenserna av den politik ett parti vill genomföra. Sverigedemokraterna har lagt förslag på en egen kommunbudget, inklusive en ekonomisk treårsplan, varje år de senaste åtta åren, varav tre tillsammans med våra dåvarande samarbetspartier när vi styrde kommunen. Där finns ekonomiska beräkningar, politiska prioriteringar och räkenskaper redovisade. 

Det betyder dock inte att valmanifestet skrivs utan hänsyn till ekonomin, i alla fall inte i vårt fall. Tvärtom. När vi tar fram vårt valmanifest utgår vi från kommunens ekonomiska förutsättningar och de budgetar vi själva lägger. Vi försöker inte sälja in ”luftslott”. Därför är vi också tydliga med att större satsningar som nämns i valmanifestet, exempelvis vårt idrottslyft med nya hallar och upprustning av idrottsanläggningar, behöver genomföras stegvis över flera mandatperioder. Ambitionen är att påbörja den resan under nästa mandatperiod, inte att lova att allt står färdigt inom fyra år.

Det är också genom budgetarna, och genom årsredovisningarna samt verksamhetsberättelserna när man styr, som man kan följa vad politiken faktiskt åstadkommit. Under de två år SD var med och styrde kommunen hann vi bland annat införa ett akutboende för hemlösa, ge äldreomsorgen en av de största resursförstärkningarna på många år, prioritera skolan med satsningar på lärare, ordning och reda samt arbetet med Akutskolan, ta platsutveckling på landsbygden till nästa nivå, påbörja arbetet med ny sporthall i Hallstavik och att rusta upp Mullevallen i Rimbo, samt att införa kroppskameror på ordningsvakterna. Det är bara några exempel på vallöften från vårt förra valmanifest som vi hann genomföra eller påbörja. Listan är betydligt längre, trots att vi bara fick halva mandatperioden på oss. 

Jag uppfattar att många invånare vill veta vilken riktning partierna vill ta och vilken kommun vi faktiskt vill bygga. Det är därför många partier använder sina valmanifest för att beskriva den långsiktiga riktningen, ambitionen och visionen, tillsammans med konkreta förslag. Budgeten visar sedan hur den politiken steg för steg ska omsättas i praktiken. Det ena utesluter inte det andra, tvärtom kompletterar de varandra. 

Ytterst avgör förstås väljarna hur mycket av politiken som ska genomföras efter valet. Ju större stöd ett parti får, desto större möjlighet har det att få genomslag för sina förslag i en styrande majoritet.

Slutligen vill jag tacka Dan för att han lyfte frågan och gav mig möjligheten att utveckla resonemanget kring Sverigedemokraternas lokala valmanifest. 

Andrea Kronvall (SD), oppositionsråd