Fyra fina ben säger de. Trygghet, välfärd, levande kommun och ansvarsfull kommun. Men när man skrapar lite på ytan blir det mest politisk reklam. ”Trygghet” betyder i praktiken mer symbolpolitik än lösningar. ”Välfärd” betyder gärna löften, men sällan verkliga besked om personal, resurser och långsiktig finansiering. ”Levande kommun” låter trevligt, men riskerar att bli en kod för att sälja in tillväxt utan att erkänna den kommunala verkligheten. Och ”ansvarsfull kommun” blir mest ett ord man klistrar på affischen när innehållet fortfarande är oklart.

Det mest talande är just kopplingen mellan trygghetsretoriken och inflyttningsstrategin. SD vill locka hit barnfamiljer med bilden av den trygga villakommunen, men trygghet skapas inte av broschyrer. Den skapas av fungerande skola, vård, omsorg, kollektivtrafik, bostadsplanering och ekonomi som håller. Där börjar problemen för ett parti som gärna talar stort men ofta smått när det kommer till verklig styrning.

Och samtidigt som SD i Norrtälje försöker framstå som kommunens ordningsparti, skakas partiet nationellt av ännu en affär kring Jimmie Åkesson och Ekobrottsmyndigheten. Det gör inte lokala manifest mer trovärdiga, tvärtom. När ledningen på riksnivå måste förklara sig kring pengar, ansvar och granskning blir det lite svårt att predika kommunal ansvarskultur med rak rygg.

Så frågan till väljarna i Norrtälje är enkel: är det här en plan för kommunen, eller bara ännu en politisk kampanj där trygghet används som mask och villadrömmen som bete? För den som läser mellan raderna är svaret ganska tydligt: mycket retorik, lite substans.

Dan Larsson