Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Jag är inte inblandad i föreningen som vill bygga ett kallbadhus i Badhusparken men jag har som invånare i staden glatts åt den initiativkraft som funnits i gruppen. Man har ideellt producerat en vacker arkitektritad byggnad som först fick bygglov av kommunen att byggas på en plats godkänd av kommunen. Man har även med egna krafter hittills säkrat 8 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden. I elfte timmen dras sedan mattan undan deras fötter och projektet blir nedtryckt i papperskorgen. Det första jag reagerar på är den oerhört dåliga hanteringen av ärendet som kommunen visar upp. Om nu allt var så felaktigt tänkt kring placeringen, varför satte man inte stopp direkt istället för att låta gruppen jobba vidare i flera år?

Annons

Annons

Argumenten från nämndens senaste beslut är att man inte kan upplåta planlagd parkmark till denna verksamhet. Det må så vara men som kommun bör man vara konsekvent kring förändringar av redan fastställda planer. Vi har i närtid sett hur planer ändrats och anpassats till stora exploatörers fromma, inte minst vad som hände med Busstorget för ett antal år sedan.

Bild: Lars Ljungmark

Ett annat argument i samma beslut var ”brister i tillgänglighet och möjligheter för räddningstjänsten att nå byggnaden vid en eventuell brand”. Det är något som man självklart ska respektera, men det borde ha stått klart för beslutsfattarna redan från start. Å andra sidan kan man fundera hur just detta har lösts runt om i Sverige. Tidskriften Vagabond listar de tio vackraste kallbadhusen från norr till söder och i stort sett alla är byggda med en lång, smal träbro ut i havet och långt därute ligger själva kallbadhuset. Icke något av dessa kan, såvitt jag förstår, nås av stora räddningsfordon, men måhända har de en lösning på detta. Kanske vore det intressant att studera?

Annons

Annons