Replik till Robert Beronius och Hans Anderssons debattartikel Språket är nyckeln till trygg äldreomsorg.

Att personal inom äldreomsorgen ska kunna tala och förstå svenska är en självklarhet. God kommunikation är en förutsättning för trygghet, säkerhet och respekt för den enskilde.

Men när jag läser Liberalernas debattartikel slås jag av att en stor del handlar om att partiet var först med att föreslå språkkrav. För oss som är äldre spelar det faktiskt ingen roll vem som hade rätt år 2002. Det viktiga är att äldreomsorgen fungerar år 2026.

Vi behöver mindre historieskrivning och fler konkreta förbättringar.

Som äldre vill jag inte bara kunna göra mig förstådd. Jag vill möta samma människor från vecka till vecka. Kontinuitet skapar trygghet. Att ständigt möta nya ansikten gör det svårare att bygga förtroende, oavsett hur god svenskan är.

Jag vill också veta att det finns tillräckligt med personal, att den har rätt utbildning och att den har tid att stanna upp och lyssna. Det är minst lika avgörande för kvaliteten som språket.

Språkkrav kan vara en del av lösningen, men det får inte bli en ursäkt för att andra problem ska lämnas olösta. Personalbrist, hög omsättning och bristande kontinuitet har präglat äldreomsorgen under lång tid. Där behövs samma beslutsamhet som nu visas i språkfrågan.

Vi äldre är trötta på att höra vad olika partier sade för tjugo år sedan eller vad de lovar inför nästa val. Vi vill se en äldreomsorg som fungerar i praktiken – varje dag.

Det är resultaten vi kommer att leva med. Inte debattartiklarna.

Pakizeh Holvander