Replik på Ellen Linds ledare Ska ”bland kobbar och skär” bli ”bland väktare och kameror”? med direkt svar längre ned i denna text.

Efter att ha läst åtminstone delar av SD Norrtäljes valmanifest ställer sig Norrtelje Tidnings Ellen Lind frågan om ”bland kobbar och skär” ska bli ”bland väktare och kameror?” 

Nej, självklart inte.

Norrtälje kommun är så mycket mer än trygghetskameror och kommunala trygghetsbilar, även om vi anser dem vara viktiga åtgärder. Men ”bland kobbar och skär” får heller inte bli ”bland bomber, förnedringsrån och gängrekrytering.” Det är just det som är poängen.

Polisen har informerat både kommunfullmäktige och allmänheten om att omkring 20 ungdomar i vår kommun redan har dragits in i kriminella nätverk genom att ta på sig olika uppdrag. Det är 20 ungdomar för mycket. Vi ser också hur utvecklingen ser ut i många av våra grannkommuner. Därför vill vi agera innan problemen blir större, inte efteråt.

Ellen verkar se kommunala trygghetsbilar, trygghetskameror och fler fältsamordnare som ett problem i sig. För oss handlar de om att förebygga otrygghet innan den växer sig större.  

Kamerabevakning på platser som återkommande drabbas av skadegörelse, narkotikaförsäljning, bråk eller annan brottslighet gör knappast Norrtälje otryggare. Tvärtom. På samma sätt är det svårt att se hur extra väktare som skapar synlighet, kan rycka ut vid otrygga situationer och fungerar som extra ögon åt invånare, företagare och kommunen skulle vara ett hot mot skärgårdsidyllen. 

Tanken med trygghetsbilarna är dessutom enkel. Om ordningsvakterna exempelvis befinner sig i Rimbo kan en trygghetsbil vara synlig och tillgänglig i Hallstavik, Norrtälje eller ute på landsbygden. I en kommun med stora avstånd är det ett sätt att använda resurserna smartare och öka närvaron där människor faktiskt bor. Inte minst eftersom polisen måste prioritera sina resurser till de grövsta brotten. Detta upplever vi är efterfrågat hos invånarna. 

När Ellen skriver att hon hellre skulle byta några övervakningskameror mot fler poliser som utreder sexualbrott är vi egentligen överens om målet. Skillnaden är att kommunen inte styr över polisens resurser eller arbete. Det är en statlig fråga. Däremot har kommunen rådighet över exempelvis trygghetskameror, fältsamordnare och det lokala brottsförebyggande arbetet. Att göra det vi kan lokalt står inte i motsats till att staten behöver stärka polisen nationellt.

När det gäller brott som sker i hemmet är vi faktiskt överens om att det är ett stort problem. Därför tillsatte vi direkt efter maktskiftet 2022 en tjänst med särskilt ansvar för arbetet mot våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck. Vi utbildade personal, genomförde riktade informationsinsatser, stärkte samverkan med Kvinnojouren Snäckan och prioriterade frågan i socialnämndens arbete. Det arbetet vill vi fortsätta utveckla. Även det finns med i vårt nya valmanifest, vilket Ellen tyvärr inte nämner i sin text. 

Slutligen tar vi inte tryggheten i Norrtälje för given. Det borde ingen göra. Det är därför vi är politiskt engagerade i Sverigedemokraterna. För oss handlar trygghet om hela livet, från skolan till äldreomsorgen, från hemmet till gator och torg. Vi arbetar lika hårt för att förebygga morgondagens problem som för att lösa dagens problem. För att kobbar och skär ska förbli just kobbar och skär, och för att Norrtälje även i framtiden ska vara den trygga kommun som så många väljer att kalla sitt hem eller sin tillflyktsort. 

Jag och Kronvall vill i grunden ha samma sak. Trygghet. Ett Norrtälje bland kobbar och skär, inte bland ”bomber, förnedringsrån och gängrekrytering”, som hon skriver. Kronvall menar att bland annat övervakningskameror är vägen dit. Min ståndpunkt är att övervakningskameror inkräktar på norrtäljebors integritet och frihet, och enbart ska införas som en sista utväg. Vi har alltså samma mål, men olika idéer om hur det ska realiseras.

Kronvall skriver att ”Ellen verkar se kommunala trygghetsbilar, trygghetskameror och fler fältsamordnare som ett problem i sig.” Hon har rätt i att jag ifrågasätter övervakningskameror i min ledare. Men trygghetsbilar och fältsamordnare för barn och unga nämner jag inte. 

Därför kommer jag bara att svara på Kronvalls motargument mot min ledare som baserar sig på dess innehåll. 

I min ledare skriver jag att övervakningskameror och väktare bara borde införas på platser och vid tidpunkter där brottsligheten är hög och återkommande. Att införa mer än så hade skapat mer otrygghet än det hade botat, i min mening. Jag hade inte känt mig trygg av att statens eller kommunens blick följde mig runt i vardagen.

Eftersom flera brott med hemvist på gatan dessutom minskat, förstår jag inte tajmingen på förslaget. Ämnar förslaget om övervakningskameror bekämpa brott, eller skapa en illusion av trygghet?

Kronvall menar däremot att kameror och väktare snarare skapar trygghet. Därför är det inte konstigt att vi hamnar i olika slutsatser. Jag uppmuntrar dig som läsare att fundera över vad du tycker. Hade du känt som mig eller Kronvall när du blickar upp mot övervakningskameran och möter statens eller kommunens blick?

I min ledare skriver jag vidare att jag hade växlat in övervakningskameror mot poliser som utreder sexualbrott. Kronvall nämner att kommunen inte kan påverka polisiärt arbete likt staten, och har en poäng i det. Min poäng är däremot att politiska förslag alltid är en kalkyl: om mer pengar går till övervakningskameror går mindre summor till något annat. Kronvall nämner politiska reformer som SD bidragit till för att motarbeta våld i hemmet, och jag tycker att de borde lägga den energi och pengar som går till kamerorna på att göra ännu mer av det arbetet. Det hade också gått hand i hand med statistiken, som säger att våld i hemmet är ett växande problem, till skillnad från brotten på gatan. 

Som avslut vill jag tacka Kronvall för sin replik. Denna debatt förkroppsligar hur motstridiga politiska åsikter ofta tar sig uttryck: vi har samma mål i sikte (trygghet), men olika vägar dit (övervakningskameror/andra åtgärder såsom att sänka tröskeln till arbetsmarknaden). Inför valet i höst tycker jag att vi alla ska bära med oss den insikten när vi möter våra meningsmotståndare. Välkomna debatt och omfamna demokratin.