Reportaget om utbyggnaden av Norrtälje sjukhus väcker flera viktiga frågor som förtjänar större uppmärksamhet än de hittills fått.

Det är naturligtvis positivt att Region Stockholm vill investera i Norrtälje sjukhus. Under många år har personal och patienter levt med återkommande problem kring vårdplatser, operationskapacitet och trångboddhet. Att dessa brister nu erkänns och att åtgärder planeras är välkommet.

Samtidigt framkommer något som borde oroa både beslutsfattare och invånare.

Enligt reportaget har regionen valt bort det alternativ som uppfyllde samtliga identifierade behov eftersom kostnaden bedömdes vara för hög. I stället går man vidare med en lösning som redan från början inte uppfyller alla behov och som förutsätter en framtida etapp som ännu varken är beslutad eller finansierad.

Det är ett vägval som förtjänar att diskuteras öppet.

Om vi redan i dag vet att kapaciteten är otillräcklig, att befolkningen fortsätter att växa och att ytterligare investeringar kommer att krävas, är det rimligt att fråga sig om det verkligen är ekonomiskt klokt att bygga mindre än vad som bedöms behövas.

Många offentliga investeringar har genom åren blivit dyrare därför att man först byggt för litet och sedan tvingats komplettera, bygga om eller bygga ut i efterhand. Det som från början framstår som en besparing riskerar att bli en betydligt större kostnad längre fram.

Särskilt allvarligt är de frågor som läkarkåren lyfter kring vårdplatser, operationskapacitet och krisberedskap. Det handlar inte om önskelistor eller bekvämlighet. Det handlar om sjukhusets förmåga att möta framtida vårdbehov och att fungera även under extraordinära förhållanden.

Vi lever i en tid där beredskapsfrågor fått en helt annan tyngd än för bara några år sedan. Erfarenheterna från Ukraina visar att samhällsviktig infrastruktur måste planeras med större robusthet än tidigare. När läkare pekar på behovet av skyddade utrymmen och sårbarheter i den tekniska utformningen bör sådana synpunkter tas på största allvar.

Det betyder inte att alla önskemål automatiskt kan tillgodoses. Resurserna är begränsade och prioriteringar måste göras. Men då bör beslutsfattarna också tydligt redovisa varför vissa lösningar väljs bort och vilka konsekvenser det kan få på längre sikt.

Det är glädjande att regionen vill investera i Norrtälje sjukhus. Men det räcker inte att bygga nytt. Vi måste också säkerställa att det som byggs är dimensionerat för de behov vi vet väntar.

Frågan är därför inte om Norrtälje sjukhus ska byggas ut.

Frågan är om vi bygger för de kommande tio åren – eller för de kommande trettio.

Pakizeh Holvander