När Norrtäljes socialdemokrater med kommunstyrelsens ordförande Ulrika Falk i spetsen valde att offentligt ”tacka nej” till erbjudandet om att träffa regeringens nationella samordnare för frivillig återvandring valde vi i Sverigedemokraterna att göra tvärtom.

Vi bjöd i stället in samordnaren till Norrtälje. Den som på allvar vill minska utanförskapet och motverka parallellsamhällen kan inte avfärda frivillig återvandring utan att ens vilja sätta sig in i frågan. Därför valde vi att ta del av den kunskap som Socialdemokraterna tackade nej till. Under mötet diskuterades bland annat skillnaden mellan frivillig återvandring och återvändande efter avslag, vilka stödformer som finns och hur kommuner kan bidra till att människor får kännedom om möjligheten till frivillig återvandring.

Just skillnaden mellan dessa begrepp är viktig. I debatten blandas de ofta ihop, vilket leder till onödig polarisering.

Återvändande handlar om personer som saknar laglig rätt att vistas i Sverige. Där kan man naturligtvis ha synpunkter på utvisningsregler, asylregler, arbetskraftsinvandring eller andra delar av migrationspolitiken. Den som vill diskutera sådana frågor är naturligtvis fri att göra det, men det har inget med frivillig återvandring att göra.

Frivillig återvandring handlar om människor (ej svenska medborgare) som själva väljer att flytta tillbaka till sitt hemland eller till ett annat land där de har rätt att vistas. Debatten om ”arbetskraftsutvisningar” hör inte hit. Möjligheten är i stället ofta relevant för exempelvis personer som står långt från arbetsmarknaden.

För vissa människor kan det vara den bästa vägen framåt. Man kanske aldrig riktigt kommit in i samhället, lever i utanförskap, längtar hem till släkt och sin egen kultur eller helt enkelt känner sig mer hemma i sitt ursprungsland. Det är egentligen inte konstigare än att många svenskar som bott utomlands under en längre tid väljer att flytta hem igen.

Faktum är att frivillig återvandring är en mänsklig rättighet enligt FN sedan 1948. Sverige har dessutom haft ekonomiskt stöd för återvandring sedan 1984. Frågan är alltså inte ny. Det som har förändrats är nivån på återvandringsbidraget, som under 2025 höjdes mot bakgrund av de omfattande integrationsproblem och det utanförskap som vuxit fram i Sverige.

En av de viktigaste frågorna som lyftes under mötet var vikten av information. Det är ingen ny fråga för oss. När SD var med och styrde kommunen efter förra valet såg vi till att fakta från Migrationsverket om frivillig återvandring lades till i det informationsmaterial som delas ut till nyanlända från kommunen. Det var ett steg i rätt riktning, men fler borde känna till att möjligheten finns.

Om frivillig återvandring är rätt väg för en enskild person ska brist på information inte vara det som står i vägen. Det är ett verktyg bland flera för att hjälpa människor att hitta den lösning som passar deras situation bäst.

Mot bakgrund av ovan framstår Socialdemokraternas agerande som både anmärkningsvärt och genomskinligt. Om frågan verkligen vore så kontroversiell som de vill påskina borde kritiken ha riktats mot själva principen för länge sedan. I stället valde man att göra politiska poänger av att säga nej till att ens diskutera en etablerad möjlighet. Det är svårt att se det som något annat än populism och en ovilja att använda alla tillgängliga verktyg för att minska utanförskapet.

Vi vill slutligen rikta ett tack till återvandringssamordnaren och hennes kompetenta team för ett givande besök i Norrtälje. Förhoppningsvis kan den fortsatta debatten präglas mer av kunskap och fakta än av symbolpolitik. 

Andrea Kronvall (SD), oppositionsråd
Jacob Heitmann (SD), vice gruppledare